Skolan gick bra, jag mådde bra när jag var där.
Men nu är jag hemma, har käkat.
idag är det den 7 maj, en dag jag helst inte vill minnas, en dag som får mitt hjärta att krossas på nytt när jag tänker tillbaka ett år.
För ett år sedan var det begravning för min pappa, en av dom jobbigaste dagarna i hela livet.
Jag minns allt så starkt, hur det var, vilka som jag träffade och hur allt såg ut.
Man tror bilden ska blekna, men den sitter kvar, den kommer den nog göra länge!

Inget barn, INGET! Ska behöva uppleva en sådan mardrömm, behöva gå igenom allt som kommer efteråt, eller få se saker som man inte vill se.
Men jag var den tjejen, hon som tvingades, tillsammans med sin familj ta sig igenom ett trauma som detta.
Jag var 14 år, jag trodde inte denna dagen skulle komma förren när jag var 60-70 år kanske, men så blev det ju verkligen inte.
Ingen kan någonsin förstå vad man måste ta sig igenom, vad man måste uppleva, det är olika för alla som gått igenom det, och ingen kan säga "jag vet hur det känns".

Pappa var en speciell person, en sådan pappa man kunde lite på till 110 % , en som alltid fanns där och alltid ställde upp, en person som skilljde sig från alla andra på ett mycket bra sätt!
En person som hade en stor plats i mitt hjärta, det har han fortfarande och den platsen är alltid din! <3 ingen, ingen skulle någonsin kunna ersätta den med något bättre.
Enda sedan första dagen har mina vänner funnits där för mig, varje sekund!
Dom är något av det viktigaste jag har, det är dom som får en att ta sig igenom det, för varje gång jag är tillsammans med dom, varje gång,
Skrattar man och har kul, det är vid dessa tillfällen man kan glömma allt för en stund, tränga bort det och bara ha riktigt kul, dessa stunderna är värda mer än allt annat, dom är det bästa som finns!
Mina vänner har hjälpt mig dit jag är idag, utan dom skulle jag inte varit den jag är idag.
Alla borde ha stora guldmedaljer för hur grymt bra dom har varit och fortfarande är som ställt och ställer upp.
Jag litar på mina vänner till 100 %!
jag saknar dig pappa, enormt, varje dag tänker jag på dig <3!
Alla minnen vi har, alla minnen jag vill återuppleva!
Men jag vet att det inte kommer fungera, det är min högsa önskan, och jag skulle göra vad som helst för att få dig tillbaka.
Men jag vet också att jag kommer träffa dig igen, jag kan inte tro något annat, det är inte möjligt, den tanken vill jag inte ens tänka.
Du har alltid en plats i mitt hjärta, och den är alltid din, för jag älsar dig!
Glöm aldrig det!









I miss you <3