jag saknar dina varma kramar.
Jag saknar att klaga på att du var överbeskyddande.
jag saknar att åka bil sent på kvällen när det var snöstorm med dig.
Jag saknar resorna vi gjorde tillsammans - hela familjen.
Jag saknar dina grillkvällar nu när det börjar gå mot våren.
Jag saknar min pappa.♥

5 april för två årsedan hade jag precis sovit hemma hos Annie, inte umgåtts med dig din sista kväll här hos oss, jag, Julia och Annie hade sovit över istället. Vi hade vart i stan, gjort fruktsallad och pratade halva natten som tjejer brukar. dagen efter, den 5 april 2008 skulle jag med mamma och handla blommor och konfirmationspresenter till mina tjejor. Den dagen slutade i tårar, skrik och panik. Det är två år sedan idag. Man kan inte riktigt förstå vad det faktiskt är man tagit sig igenom och hur man faktiskt har klarat av allt som varit, hur stark man faktiskt är. Två år har passerat pappa, jag trodde jag skulle ha glömt väldigt mycket av det om hänt, att många bilder skulle blekna, att det var så för alla andra som gått igenom samma sak. Men nu vet jag att det inte är sant, allt finns kvar, man minns, man lär sig bara leva med det och acceptera det.











En av våra tre underbara thailandsresor vi hann göra tsm :)<3
Och sista bilden då du ramlade i havet med väska, kamera och alltihopa, haha det var kul =)
Älskar dig pappa.♥