22.50
varför är livet så jävla orättvist ibland? varför kan allting inte bara flyta på, vara som vanligt, då man ältid är på bra humör och älskar livet. Varför är det så? Jag menar visst alla har svackor i livet, jag som du, men det är fan inte kul. När man känner allting går skit, absolut ingenting funkar eller är kul. Allt man vill är att komma bort. Jag vet att det blir bättre, det har det blivit förr. Men tror aldrig riktigt det kännts såhär. det är en konstig känsla, något man inte kan sätta fingret på vad det är. Den är en känsla som får en att bryta ihop av minsta lilla grej. Minsta lilla grej kan få mig liggandes i sängen hur länge som helst, ibland ledsen, riktigt ledsen, eller ibland bara förvirrad. vad ska man göra?
Jag tror dock det är bra att få vara arg, ledsen, deppig ibland, annars skulle man ju aldrig uppskatta dom bra sakerna i livet. det är precis så, just nu. Just nu hatar jag livet, hur fan kan det vara så jobbigt emellanåt, hur fan är det tänkt att man ska klara sig genom precis allt. Men som sagt, jag vet att man gör det, det känns bara hopplöst mellan varven. Det känns som om du verken vet ut eller in, du har ingen kontroll över huvudtaget och allt bara händer. För fort, för mycket på en gång. det är sommarlov kanske ni tänker. Jaa, men precis, nu har jag min egen tid, tid för mina tankar att börja komma fram lagom till läggdags, tid för illamåendet att krypa sig på och störa mig så jag inte kan sova. Nu på sommaren är det tid att vända upp och ner på mitt liv, totalt. Det har ingenting alls med mina vänner, familj eller pojkvän att göra, det är så lätt att man misstolkar en text fylld av tankar. Absolut inte, detta är ingens fel och inget som någon kan göra något åt, detta är helt pga. mig själv. Jag kan inte göra något som helst åt det heller just nu, thats me, ibland mår jag skit, det får man ta helt enkelt. Alla gör det, man säger kanske inte till precis, det är rätt hemligt, ingen annan ska veta. Så känner jag iaf, för just dom perioderna när man mår som sämst, det är dom perioderna man som minst vill snacka om något kännslomässigt, eller vad som är jobbigt.
Min kväll skulle egentligen bestått av fest..om allt var som vanligt. Men jag vet itne riktigt, hela jag känns..konstig på något jävla sätt och jag hatar det! jag vill vara som vanligt, allt jag vill just nu är att få allt att bli som innan, varför ska det vara så svårt? men istället för fest är jag här hemma. Tårar, skrik och panik för allt som händer nu, allting som är jobbigt, mycket som ingen vet, som ingen heller ska veta, men det påverkar mig, mer än ni kan ana. Så det är inte tillexempel bara mitt illamående, no way, de kunde jag skitit i, särskilt om det är den där jävla p-piller liknande saken! Fuck den då da. Det är allt annat. Allt jag vill just nu är att komma bort, jag vill inte vara här, inte nu, inte precis just nu, för nu är allt åt helvete och jag vet inte när det kommer bli bra. Usch, jag verkligen hatar det här. Mina vänner, jag V I L L vara med, mer än något annat, alltid. Jag minns förra året, jag sa, jag går upp tre i natten även om jag somnat om vi åker iväg med moppen eller ses ute eller vad som helst och gör något kul! Ni och min underbara pojkvän (också känd som en av mina bästa vänner jag har =)) är det bästa jag har, jag skulle göra vad som helst för er, ni har ingen aning om hur många depp-dagar som bara flugit iväg tack vare er ♥ Men livet sviker ibland, de suger så jävla hårt och då ligger jag hellre i min säng. Låter tankarna flöda, som nu än att förstöra er kväll, detta är dock första (och sista) gången jag skriver ut så mycket tankar i bloggen. Bloggar ska inte vara så personliga, nää. Emo bloggar för deprimerade människor är inget jag läser. haha, jag är ingen deprimerad emo, jag var bara tvungen att skriva av mig, men det ska jag göra någon annan stans. där ingen kan hitta det. Jag stannar inne ikväll, och förmodligen några fler kvällar frammåt, mitt partyhumör är nere i botten, sry hunny,(du vet att det är till dig nu ;) haha) verkligen. Jag vill inget annat än att festa gaaalet med dig nu egentligen men det är svårt att förklara så att någon annan förstår. haha, konstig mening i know, men jag verken orkar ta upp allt just nu eller försöka fixa det. Det löser sig med tiden. Det kan ta en vecka, det kan ta 3 månader, ett halvår, jag vet inte, det enda jag vet är att allt kommer bli bra. En dag. Och det klarar jag mig rätt bra med att veta.
Snart kommer min fina pojke hit, ska krypa ner hos honom, somna i hans famn och få pussar på pannan, då mår jag bra. ♥
Jag tror dock det är bra att få vara arg, ledsen, deppig ibland, annars skulle man ju aldrig uppskatta dom bra sakerna i livet. det är precis så, just nu. Just nu hatar jag livet, hur fan kan det vara så jobbigt emellanåt, hur fan är det tänkt att man ska klara sig genom precis allt. Men som sagt, jag vet att man gör det, det känns bara hopplöst mellan varven. Det känns som om du verken vet ut eller in, du har ingen kontroll över huvudtaget och allt bara händer. För fort, för mycket på en gång. det är sommarlov kanske ni tänker. Jaa, men precis, nu har jag min egen tid, tid för mina tankar att börja komma fram lagom till läggdags, tid för illamåendet att krypa sig på och störa mig så jag inte kan sova. Nu på sommaren är det tid att vända upp och ner på mitt liv, totalt. Det har ingenting alls med mina vänner, familj eller pojkvän att göra, det är så lätt att man misstolkar en text fylld av tankar. Absolut inte, detta är ingens fel och inget som någon kan göra något åt, detta är helt pga. mig själv. Jag kan inte göra något som helst åt det heller just nu, thats me, ibland mår jag skit, det får man ta helt enkelt. Alla gör det, man säger kanske inte till precis, det är rätt hemligt, ingen annan ska veta. Så känner jag iaf, för just dom perioderna när man mår som sämst, det är dom perioderna man som minst vill snacka om något kännslomässigt, eller vad som är jobbigt.
Min kväll skulle egentligen bestått av fest..om allt var som vanligt. Men jag vet itne riktigt, hela jag känns..konstig på något jävla sätt och jag hatar det! jag vill vara som vanligt, allt jag vill just nu är att få allt att bli som innan, varför ska det vara så svårt? men istället för fest är jag här hemma. Tårar, skrik och panik för allt som händer nu, allting som är jobbigt, mycket som ingen vet, som ingen heller ska veta, men det påverkar mig, mer än ni kan ana. Så det är inte tillexempel bara mitt illamående, no way, de kunde jag skitit i, särskilt om det är den där jävla p-piller liknande saken! Fuck den då da. Det är allt annat. Allt jag vill just nu är att komma bort, jag vill inte vara här, inte nu, inte precis just nu, för nu är allt åt helvete och jag vet inte när det kommer bli bra. Usch, jag verkligen hatar det här. Mina vänner, jag V I L L vara med, mer än något annat, alltid. Jag minns förra året, jag sa, jag går upp tre i natten även om jag somnat om vi åker iväg med moppen eller ses ute eller vad som helst och gör något kul! Ni och min underbara pojkvän (också känd som en av mina bästa vänner jag har =)) är det bästa jag har, jag skulle göra vad som helst för er, ni har ingen aning om hur många depp-dagar som bara flugit iväg tack vare er ♥ Men livet sviker ibland, de suger så jävla hårt och då ligger jag hellre i min säng. Låter tankarna flöda, som nu än att förstöra er kväll, detta är dock första (och sista) gången jag skriver ut så mycket tankar i bloggen. Bloggar ska inte vara så personliga, nää. Emo bloggar för deprimerade människor är inget jag läser. haha, jag är ingen deprimerad emo, jag var bara tvungen att skriva av mig, men det ska jag göra någon annan stans. där ingen kan hitta det. Jag stannar inne ikväll, och förmodligen några fler kvällar frammåt, mitt partyhumör är nere i botten, sry hunny,(du vet att det är till dig nu ;) haha) verkligen. Jag vill inget annat än att festa gaaalet med dig nu egentligen men det är svårt att förklara så att någon annan förstår. haha, konstig mening i know, men jag verken orkar ta upp allt just nu eller försöka fixa det. Det löser sig med tiden. Det kan ta en vecka, det kan ta 3 månader, ett halvår, jag vet inte, det enda jag vet är att allt kommer bli bra. En dag. Och det klarar jag mig rätt bra med att veta.
Snart kommer min fina pojke hit, ska krypa ner hos honom, somna i hans famn och få pussar på pannan, då mår jag bra. ♥
Kommentarer
Trackback
